Miljöriktig

Hävstångsrapporten

Hävstångsrapporten 2026: Var svenska beslut får global effekt

Sveriges egna utsläpp är 0,1 procent av världens. Vår påverkan via teknikexport, finansiering, regelverk och forskning är minst 30–70 gånger större. Den här rapporten räknar var och hur.

Publicerad
Författare
Miljöriktigs redaktion
Lästid
3 min
Ladda ner som PDF

PDF kommer inom kort.

Sammanfattning

Sverige står för en försvinnande liten del av världens växthusgasutsläpp — 0,1 procent. Det är samma siffra som ofta används för att argumentera mot kostsamma klimatåtgärder hemma. Den här rapporten visar varför den siffran missar poängen: i fyra av de viktigaste sektorerna i klimatomställningen står Sverige för en helt annan storleksordning, mätt i hävstång på globala utsläpp.

I denna årsupplaga granskas fyra sektorer där svenska beslut sannolikt får större global effekt än någon nationell utsläppsminskning: stålexport, teknikexport, regleringsmodell för EU och forskningsexport.

Stålexporten — den största enskilda hävstången

Svensk stålindustri står för cirka 10 procent av landets territoriella utsläpp. Den siffran döljer en mycket större hävstångseffekt: SSAB:s HYBRIT-process, om den skalas globalt, har potential att eliminera mellan 5 och 7 procent av världens industriella CO₂-utsläpp.

Tre svenska stålexportörer (SSAB, Outokumpu Avesta och Höganäs) levererade under 2025 fossilfri eller nära-fossilfri stål till beställare i 14 länder. För varje ton svenskt fossilfritt stål som ersätter konventionellt stål undviks cirka 1,9 ton CO₂. Vid nuvarande exportvolymer (drygt 380 000 ton/år) motsvarar det ~720 000 ton CO₂ — cirka 1,7 procent av Sveriges totala territoriella utsläpp, men räknat utomlands.

Vid full skala skulle detta växa med en faktor 50–100. Det är där hävstången syns.

Teknikexporten — bredare men svårare att kvantifiera

Bortom stålet exporterar Sverige fossilfri teknik i många former: värmepumpar, elnätskomponenter, biobränsleprocesser, laddinfrastruktur, batteriåtervinning. Den samlade exporten av identifierad klimatteknik översteg 2024 78 miljarder kronor enligt Vinnova.

Den siffran är trubbig, men dess betydelse är tydlig: varje exporterad värmepump som ersätter en oljepanna i Tyskland undviker cirka 4 ton CO₂ per år under sin livstid. Varje exporterad batteriåtervinningsanläggning sparar mellan 0,5 och 1,2 ton CO₂ per ton återvunnet batteri. Aggregerat är teknik- exportens klimateffekt sannolikt i samma storleksordning som stålexporten.

Regleringsmodellen — det dolda Bryssel-arvet

Sverige sitter i ordförandestolen eller har drivande roll i flera av de regelverk som formar EU:s 450 miljoners klimatpolitik — CBAM (gränsjusteringsskatt), ESPR (ekodesign), och delar av Fit for 55-paketet. Den svenska influensen är inte unik, men den är dokumenterat större än landets storlek motiverar.

Om CBAM, justerad efter den svenska modellen, lyckas pressa 3 procent av Europas industri att minska sina utsläpp med genomsnittliga 15 procent fram till 2030, motsvarar det cirka 25 miljoner ton undvikna utsläpp per år — fem gånger hela Sveriges territoriella utsläppsminskning samma år.

Forskningsexporten — den långsamma hävstången

Svenska universitet och institut publicerar 2,3 procent av världens klimatforskning, vilket är 23 gånger landets befolknings- andel. Den siffran påverkar inga utsläpp i år — men formar beslut, normer och tekniska val under decennier framåt.

I sektorer där Sverige historiskt finansierat grundforskning (skogliga kolflöden, östersjöekologi, batterimaterial) har det internationella vetenskapliga arbetet rört sig signifikant snabbare än utan svenska bidrag. Denna typ av hävstång låter sig inte kvantifieras exakt, men dess existens är väl dokumenterad.

Slutsats

Den vanliga svenska klimatdebatten utgår från en territoriell utsläppslogik: vi mäter våra egna utsläpp, jämför med andra länder, och drar slutsatser om vad som är effektivt eller ineffektivt här hemma. Den logiken är inte fel — men den missar det viktigaste.

Sveriges fyra största hävstänger sitter utomlands. Klimatpolitik som värderas mot dem ser annorlunda ut: investeringar i exporterbar teknik, deltagande i EU-lagstiftning och fortsatt forskningsfinansiering blir högt prioriterade — även när de inte direkt sänker våra egna utsläpp.

Att fortsätta optimera mot territoriella utsläpp på bekostnad av hävstångsfaktorerna är, i sista änden, kontraproduktivt för klimatet i sin helhet.


Källor

  1. 01SSAB / HYBRIT — Annual Climate Report 2025
  2. 02IEA — Steel Roadmap (2024)
  3. 03Vinnova — Svensk klimatteknikexport 2024
  4. 04Energimyndigheten — Strategi för fossilfri konkurrenskraft (2024)
  5. 05Riksbanken — Svensk klimatfinansiering globalt (Q4 2025)