Remissvar: Industrial Accelerator Act (COM 2026/956)

Sammanfattning

Vi tillstyrker IAA:s huvudinriktning. Förordningen utgör nästa naturliga steg efter Net-Zero Industry Act från 2024 och stärker Europas förmåga att skala fossilfri industri. Vi har tre synpunkter: (1) teknikneutralitet ska gälla samtliga fossilfria tekniker, (2) statsstödskontrollen behöver kalibreras för att inte fragmentera inre marknaden, (3) den protektionistiska tendensen i artikel 14 bör modereras.

Bakgrund

Industrial Accelerator Act föreslås som en uppföljare till NZIA med ambitionen att accelerera tillståndsprocesser, samordna offentlig finansiering och stärka strategiska försörjningskedjor i den fossilfria omställningen. Förslaget är central för svensk industri eftersom Sverige är en av de fyra största nettoexportörerna av klimatteknik inom EU per capita.

Vår granskning utgår från Sveriges hävstångsfaktor: vad innebär förordningen för svensk teknikexport, deltagande i europeisk industri- politik och möjligheten att skala vinnande lösningar utomlands?

Synpunkter

Teknikneutralitet — tillstyrks med precisering

Förordningens artikel 4 listar prioriterade tekniker. Listan är generellt välbalanserad men exkluderar implicit kärnkraft från flera finansieringsspår genom att bara nämna "förnybara energikällor" där "fossilfria" hade varit den teknikneutrala formuleringen.

För svensk del är detta inte bara principiell hårklyveri. Sveriges elsystem är baserat på en kombination av vattenkraft, kärnkraft och vind. Att europeiska finansieringsinstrument behandlar kärnkraft sämre än vindkraft skapar styrning som inte motsvarar hur det svenska elsystemet faktiskt fungerar — och försämrar svenska aktörers tillgång till finansiering.

Förslag: Artikel 4 bör ändras så att kriteriet konsekvent är "fossilfri" snarare än "förnybar". Detta är teknikneutralitet i sin striktaste tolkning och respekterar att olika medlemsstater har olika energimixar.

Statsstödskontroll — modifieringar krävs

Artikel 9 ger medlemsstaterna utvidgad möjlighet att ge statsstöd till strategiska industriprojekt utan separat anmälan. Vi förstår intentionen — accelerera tillståndsprocesser — men ser tre risker:

1. Inre marknad-fragmentering. Stora medlemsstater (Tyskland, Frankrike) har avsevärt större fiskal kapacitet än mindre. Utan kompenserande mekanismer kommer svenska och nordiska företag att konkurrera mot subventionerade tyska konkurrenter.

2. Regulatorisk arbitrage. Definitionen av "strategiskt projekt" är vid och kommer i praktiken tolkas politiskt.

3. Återbetalningskrav vid avveckling. Förordningen saknar tydliga regler om återbetalning av stöd vid bolagsförsäljning eller nedläggning, vilket riskerar att skattemedel går förlorade.

Förslag: Inför ett kompenseringssystem (analogt med EU:s strukturfonder) som balanserar de mindre medlemsstaternas fiskala nackdelar, samt skarpare återbetalningsregler.

Artikel 14: protektionism — bör modereras

Artikel 14 inför ett "Buy European"-krav vid offentlig upphandling över en viss tröskel. För svensk klimatteknikexport är detta tveeggat. På kort sikt skyddar det europeiska tillverkare. På lång sikt riskerar det att utlösa motåtgärder från USA, Kina och Japan — våra största exportmarknader för fossilfri teknik.

Sverige är, mätt per capita, beroende av öppna handelsregler i högre grad än de flesta EU-stater. Vi har också internationell trovärdighet som frihandelsförespråkare som andra länder inte har. Det är ett diplomatiskt kapital som inte ska brännas i symbolpolitik.

Förslag: Trösklarna i artikel 14 bör ses över för att inte fånga in mindre upphandlingar, och bestämmelsen bör kompletteras med ömsesidighetsklausul snarare än ovillkorlig preferens.

Slutsats

IAA är en av de viktigaste klimatpolitiska förslagen 2026. Sverige bör spela en aktiv och konstruktiv roll i utformningen — inte ifrågasätta förordningens existens, utan vässa dess tekniska detaljer. De tre synpunkter som lyfts ovan är samtliga lösbara genom skrivnings- justeringar och bör prioriteras i den fortsatta förhandlingen.