Remissvar: Miljömålsberedningens betänkande — Sveriges nationella klimatmål, uppdaterat etappmål till 2030 (SOU 2025:107)

Sammanfattning

Vi tillstyrker betänkandets huvudinriktning — bibehållen ambitionsnivå för det svenska klimatarbetet. Vi avstyrker den tekniska konstruktionen med basårsbyte från 1990 till 2005 så som den är utformad, eftersom den ger ett numeriskt mål som ser mer omfattande ut än det faktiska återstående arbetet. Den långsiktiga trovärdigheten i det svenska klimatarbetet kräver att tekniska målförändringar är transparent spårbara mot underliggande utsläppsminskning.

Bakgrund

Miljömålsberedningen föreslår en ny utformning för det svenska etappmålet om minskade växthusgaser till 2030, där basåret ändras från 1990 till 2005 i linje med EU:s Effort Sharing Regulation. Beredningen betonar att den numeriska målnivån är vald så att den motsvarar den ursprungliga ambitionen.

Vi noterar att den breda parlamentariska enigheten kring att behålla det övergripande klimatarbetet är värdefull i sig. Politik som håller över mandatperioder är en av de fyra principer vi själva följer i granskningen, och en sådan blocköverskridande uppgörelse om klimatmålen sänker investeringsosäkerheten markant.

Synpunkter

Bevarad ambitionsnivå — tillstyrks

Att inte sänka 2030-ambitionen är rätt val även när — eller särskilt när — Sverige ligger efter sin målbana. Att justera mål nedåt så fort genomförandet halkar är en förutsägbar misslyckandespiral som flera EU-stater har visat exempel på. Att Miljömålsberedningen inte gått den vägen är välkommet.

Basårsbytet — formuleringen är kommunikativt problematisk

Basårsbytet från 1990 till 2005 är tekniskt motiverat — det synkroniserar med EU:s Effort Sharing-bokföring och förenklar internationell jämförelse. Det är inte i sig ett problem.

Problemet ligger i det numeriska målets utformning. Om det nya etappmålet sätts till en procentsats relativt 2005, så att den absoluta utsläppsminskningen från idag till 2030 blir densamma som under det gamla 1990-baserade målet, då har inget förändrats i sak. Men utåt kommer det att kommuniceras som "Sverige har skärpt målet" eller "Sverige har sänkt målet" beroende på avsändare — bägge tolkningar felaktiga.

Detta är inte en hypotetisk risk. Liknande basårsändringar har i flera länder lett till medie- och investerarmissförstånd som tagit år att räta ut. I ett försvagat allmäntilltro till klimatmålen är detta extra dyrt.

Förslag: komplettera målformuleringen med en obligatorisk parallellredovisning som visar samma mål uttryckt mot 1990. Båda talen presenteras tillsammans i alla statliga rapporter under en övergångsperiod på fem år. Detta säkrar transparent spårbarhet utan att förhindra teknisk synkronisering med EU.

Sektorsmålet för transporter

Det fastställda etappmålet — att utsläppen från inrikes transporter (förutom inrikesflyg) ska minska med minst 70 procent senast år 2030 jämfört med 2010 — kvarstår. Vi noterar att detta mål, med dagens politik, sannolikt inte kommer att nås. Det är inget skäl att sänka målet, men det är ett skäl att skärpa redovisningskravet på genomförandet.

Vi föreslår att det nationella etappmålet kompletteras med halvårsvisa avvikelseanalyser som specifikt redovisar gapet mellan faktisk utsläppsbana och målbana, samt vilka identifierade hävstångsåtgärder som motsvarar gapet.

Stabilitet över mandatperioder — en notering

Att uppgörelsen är blocköverskridande är dess viktigaste egenskap. Vi uppmuntrar samtliga riksdagspartier att uttryckligen ratificera överenskommelsen i en gemensam riksdagsförklaring under hösten 2026. Det skulle ytterligare cementera målets stabilitet och minska risken att enskilda partier uppfattar utträde ur uppgörelsen som politiskt prismässigt.

Slutsats

Bibehållen ambitionsnivå är rätt val. Basårsbytet är tekniskt motiverat men kräver kommunikativ skydd. Vi tillstyrker betänkandet förutsatt att den föreslagna parallellredovisningen mot 1990 läggs till. Utan den riskerar reformen att försvaga sin egen huvudinriktning — bevarandet av Sveriges klimatpolitiska trovärdighet över tid.