Remissvar
Remissvar: Lättnader i kraven på hållbarhetsrapportering (SOU 2026:27)
Vi tillstyrker förslagets lättnader för små och medelstora företag, men avstyrker neddragningar för företag över 5 000 anställda. Hållbarhetsdata är inte i sig en åtgärd — men marknader fungerar bara så bra som datan de har att navigera efter.
- Publicerad
- Författare
- Miljöriktigs redaktion
- Lästid
- 2 min
PDF kommer inom kort.
Sammanfattning
Vi tillstyrker utredningens huvudinriktning: att lätta på de mest betungande rapporteringskraven för små och medelstora bolag. Vi avstyrker dock att samma lättnader sträcks ut till bolag över 5 000 anställda, där rapporteringen utgör en avgörande informationsinfrastruktur för kapital- marknadens prissättning av klimatrisk och omställningsförmåga.
Bakgrund
Utredningen föreslår att ESRS-rapporteringen ska bli frivillig för bolag under 1 000 anställda samt att flera detaljkrav ska tas bort för bolag upp till 5 000 anställda. Bakgrunden är dokumenterade administrativa kostnader och en europeisk reträtt från delar av CSRD efter 2025 års omnibusproposition.
Förslaget berör i grunden en avvägning mellan två legitima intressen: företagens kostnader för rapportering, och marknadens förmåga att prissätta klimatrisk korrekt. Vår granskning utgår från om åtgärderna faktiskt påverkar utsläpp eller om de bara förflyttar administrativ börda.
Synpunkter
Lättnader för SME — tillstyrks
Utredningens analys av administrativ kostnad i mindre bolag är välunderbyggd. Per anställd är rapporteringskostnaden flerfaldigt högre för ett 200-personersföretag än för ett 5 000-personers. Den marginella informationsnyttan av detaljerad ESRS-rapportering från ett mindre svenskt exportbolag är samtidigt låg — kapitalmarknaden agerar inte på den datan i meningsfull omfattning. Tillstyrks.
Lättnader för stora bolag (>5 000 anställda) — avstyrks
För de största bolagen är informationsasymmetrin mellan företag och marknad det centrala problemet. Internationella investerare allokerar hundratals miljarder kronor årligen baserat på just denna data. Att försvaga rapporteringskraven för svenska börs- och blueholding-bolag försämrar deras konkurrenskraft i kapitalanskaffning, eftersom internationella investerare då måste lägga in högre riskpremier för oklara svenska bolag.
Vi noterar också att de största bolagens absoluta rapporteringskostnad är låg i förhållande till omsättning — typiskt 0,01–0,05 procent enligt EFRAG. Förslagets föreslagna besparing till denna grupp är därmed liten, medan informationsförlusten till marknaden är stor.
Materialitetsbedömningens utformning
Utredningen föreslår enklare materialitetsbedömningar. Här ser vi en realistisk balansgång — den nuvarande dubbla materialitetsanalysen är tung att genomföra utan att proportionerligt ge bättre data. Vi tillstyrker en förenklad metod under förutsättning att den standardiseras mellan branscher, så att jämförbarheten bevaras.
Övergångsregler
Utredningen föreslår en treårig övergångsperiod. Vi anser den vara för kort. Bolag som under 2024–2025 investerat i rapporteringssystem riskerar att tvingas avveckla dem — en kapitalförstöring som i sig bryter mot en av utredningens huvudpoänger (att minska företagens kostnader). Vi föreslår en femårig övergång där ingen befintlig rapporteringsskyldighet försvinner före 2031.
Slutsats
Utredningens förslag är genomtänkt vad gäller mindre bolag men för hårdhänt mot de största. Hållbarhetsrapportering är inte i sig en klimatåtgärd — men datan utgör grunden för var kapital allokeras, och därmed indirekt för var omställning faktiskt sker. Att försvaga den infrastrukturen för svenska storbolag är kontraproduktivt.
Vi rekommenderar att utskottet behåller fullständig CSRD/ESRS- rapportering för bolag över 5 000 anställda, lättar för SME enligt utredningens förslag, och förlänger övergångsperioden till fem år.